Stockholm, den 22 augusti, 1997

Käresta mamma,

Hur mår du? Hoppas du mår bra och sköter om dig.

Vi har varit i Sverige i två veckor nu, och börjat anpassa oss till vårt nya (fast tillfälligt) liv, men trots att Stockholm är så vackert och underbart, så känns det inte längre som en semester, för vi har haft flera problem, och har längtat hem nästan jämt.

Till att börja med, bor vi inte där vi trodde vi skulle bo - rummet i Professorsslingan var tydligen bara ett enkelt rum med gemensamt kök [trots att jag hade berättat för Stockholms Student Bostäder att vi behövde en familjebostad] så fick vi inte bo där en enda natt, utan var tvungna att bo i ett hotell en natt till, tills de hittade en lägenhet som skulle passa oss.

På något sätt hade vi tur att få en ‘familjebostad’ på en gång, men å andra handen är den inte så bra som vi ansåg den skulle vara, och överhuvudtaget har vi haft det fruktansvärt svårt. Lägenheten är en gammal [1930-tals] ‘tvåa’ som betyder att det har två rum. Det innehåller bara ett sovrum och ett vardagsrum [samt badrum och kök]. Det kan tänkas vara lite trångt för en hel familj, men det finns faktiskt också ett litet [d.v.s. väldigt litet] matsal [som egentligen är en del av köket], som duger som sovrum till Tommy, eftersom han är så liten. Vi har i alla fall inget bord i matsalen.

I själva verket har vi inga möbler alls - det var en stor och otäck överraskning, faktiskt, och därför har vi också tvingats slösa bort en massa pengar med att köpa möbler. Tills nu har vi bara köpt ett skrivbord med lådor [viktigt för mina studier], en fåtölj och tre stolar på andra hand, men ännu har vi ingen säng. Jag tänkte inte köpa någon säng på andra hand, för det kan vara lite smutsigt, men när vi gick på Ikea för att köpa en ny en, var vi förvånade över hur dyrbara de var, och vi hade inte alls råd. I stället köpte vi blott en tunn madrass, så vi har i alla fall någonting att sova på. [Tommy har ju resesängen för tillfället, men jag tror vi måste köpa en riktig säng till honom, för resesängen är bara för tillfällig bruk.]

Förhoppningsvis kommer allt att ordna sig till slut, men vi saknar dig och Er [och England!] - hälsa pappa och Paul. Jag hoppas ni kan komma och hälsa på snart.

Skriv gärna eller ring någon gång om Ni kan.

Med vänligaste hälsningar

ifrån

Sharon