En Jämförelse mellan BOSTÄDER i Sverige och England

Precis som det finns olika sorts människor, så finns det också olika sorts bostäder. Stora och små, eleganta eller enkla, inne i centrum eller ute på landet. Typen av bostad som man väljer [och hur man invigar den] kan återspegla ens karaktär, men framför allt är det mer en reflektion på ens ställning i samhället: vad man har för yrke och hur mycket man tjänar. På det sättet är ens bostad ett tecken på ‘var’ man befinner sig i världen! (Man kan påstå ju att det är bara engelsmännen som tänker så, men jag tvivlar det!)

Det är alltså intressant att jämföra mellan de olika sorts bostäder. Inne i Stockholms centrum, och även ute några mil, finns det mest lägenheter i stora fastighetshus - storleken av lägenheter varierar: från ettor till fyror och ännu större. Åldrarna av husen kan också variera: från de gamla områden [som t.ex. i Hjorthagen] som byggdes redan på 1930-talet till rätt moderna hus som håller på att byggas i förorten även nu. Men villor finns det inte många av inne i Stockholm, och det är troligen likadant i de flesta av Sveriges storstäder. När man jämför med England och även London däremot finns det mest privata hus. Det finns ju några lägenheter i stora hus, men allt vanligare är radhus [‘terraced’]. I vissa förmögna områden finns det villor [‘detached’], men vanligast av allt i England överhuvudtaget är ‘semi-detached’ hus: en blandning mellan villor och radhus; d.v.s. rader med två hus tillsammans, en öppning, och sedan två hus tillsammans osv.!

Det finns också andra skillnader mellan bostadstrenderna i Sverige och England. I Sverige brukar de flesta [som bor i städerna i alla fall] hyra deras bostäder, medan de flesta engelsmän äger deras hus [eller rättare sagt är det bankarna som egentligen äger husen, eftersom man behöver ta en bostadslån - ‘mortgage’ - i 25 år, ofta till hög ränta]. En av orsakerna till att engelsmän köper hus är att det är ofta billigare att köpa än att hyra, löjligt nog. En tvåa i Stockholm, t.ex. kan tänkas kosta ungefär 4,000 :-/ månad, även i centrum, medan en lägenhet av motsvarande storlek mitt i Londons centrum skulle kosta fler än 10,000 :-/m., och skulle verkligen vara svårt att hitta. Om man åker ut till Wembley, t.ex. [som är faktiskt ungefär 15 engelska mil ifrån Londons centrum] skulle man ändå betala 6000:-/m. eller mer! [När man också börjar jämföra hur mycket ‘Mr. Smith’ och ‘Sven Svensson’ tjänar om en månad, så inser man att det är ofta hälften av en engelsmans inkomst som går i hyran jämfört men en tredjedel av svenskans.]

Det finns också en annan skillnad mellan hyrda bostäder i Sverige och England. I Sverige brukar man hyra en lägenhet omöblerad, och eventuellt möblerad om man hyr i andra hand. I omöblerade lägenheter i Sverige finns det oftast en spis och en kylskåp med frys, men inget annat i de övriga rummen. I England däremot kan man välja på en möblerad eller omöblerad lägenhet, och vanligast är möblerade lägenheter, i vilka finns både spis och kyl- och fryskåp, samt tvätt- och torkmaskiner [tvättstugor finns inte i England!], och t.o.m. vanliga möbler i de övriga rummen [t.ex. soffa och soffbord I vardagsrummet, bord och stolar i matsalen, och sängar och skåp och/eller byråer med lådor i sovrummen] I sådana möblerade lägenheter finns det också gardiner, mattor och lampor! Omöblerade lägenheter är dock alldeles tomma - inte ens spis eller kylsskåp finns det! Det finns färre omöblerade lägenheter, och de är ju billigare att hyra, och därför är de svårare att hitta.

Många bostäder i England sitter tomma, fastän det finns tusentals hemlösa, och det är ett stort problem. Orsakerna är många och olika, men dels kan det beror på att hyresvärderna är för snåla - de skulle hellre få inga pengar än att minska hyran och få bara lite! Det finns en veckotidning I London som heter "The Big Issue" [Den stora frågan] som säljs av hemlösa för att väcka publikens intresse, vilket betyder att det blir någonting som den nya brittiska regeringen måste vända sig till. Även i Stockholm finns det 3000 hemlösa, ett problem som kan tänkas öka nu när det finns en brist på bostäder, och någonting som alla skulle ha att göra med, för man vet aldrig hur det blir i framtiden.

© Sharon Mortemore